Armeringsstålets historia och användning

Armering används idag för att göra betongstrukturer starkare och mer hållfasta men armering har en lång historia. Redan för 4 000 år sedan började människor förstärka tegel på olika sätt. Denna mycket primitiva armering gjorde teglet hela tre gånger starkare än innan. Men det var först under 1800-talet som den moderna armeringen med järn uppstod.

Sverige har tidigare haft flera tillverkare av armeringsjärn där Avesta Jernverk och Fagersta bruk är bland de mest kända. 1974 tillverkades hela 470 000 ton armeringsjärn och tråd på svenska järnverk. I dagsläget har Sverige inte längre någon egen tillverkning. Den sista tillverkaren av armeringsjärn var Fundia i Smedjebacken men fabriken lades ner 2001 och all tillverkning flyttades till Norge.

Idag armeras alla betongstrukturer. Armeringen gör betongen tåligare och förhindrar sprickor. Armering har också inneburit att man kan använda mindre mängd betong och göra väggar och pelare mindre och smidigare.

Armeringens funktion

Armeringen gör betongen tåligare för belastning genom att tillåta viss flexibilitet. Betong är annars ett mycket styvt material som inte töjer sig utan att gå sönder och spricka. Vilka egenskaper armeringsstålet får beror på dess sammansättning och kolhalt. Kolhalten påverkar stålets seghet och töjbarhet. Stål kan även legeras, alltså blandas med andra ämnen för att få fram olika önskade egenskaper.

Utan armering är betongen ganska svag och har dålig draghållfasthet. Dålig draghållfasthet innebär att betongen till och med kan få sprickor av sin egen tyngd. Sprickor är ett tidigt varningstecken på att betongen är på väg att brista vilket den kan göra plötsligt och utan någon ytterligare förvarning. Den armerade betongen är betydligt tåligare och kan deformeras ganska rejält innan den spricker. Den kan i vissa fall till och med skadas så rejält att armeringen till och med delvis sticker ut, utan att själva strukturen rämnar.